Träningsvärken börjar sätta sig som en rigor mortis i hela kroppen. Men jag orkade redigera lite bilder iaf. Krafterna räcker till och med till en liten rapport!
Väderprognos: 2mm regn under natten mellan fredag-lördag
Verkligheten: Regn under sista starten på fredagen, lerspår och 25mm regn under natten till lördag...
Jag hade sett fram emot ett kanon-lopp på stångebro, men fick istället återuppleva 2009 års gyttjepaddling.
Vi startade i linköping på morgonen och körde fel väg till tävlingen och åkte runt hela militärområdet. Jag sprang in till anmälan 40 minuter innan pentylen skulle skrämma skiten ur dagens publik och vart som tur var antagen med nöd och näppe. Efter en snabb urlastning och en ännu snabbare påklädning så hann jag upp till starten innan förarmötet.
Eftersom jag stod i det absolut bakersta startledet med nummer 494 så fick jag vänta på den något försenade start nummer två 09.35... Jag kom iväg bra i starten, och höll en stående position ända till strax efter depån där lerspåren började. Efter 30 minuter av mer och mindre lyckande spårval (läs "köande") så fick gick inte ekvationen ansträngning-fartvind ihop längre och huvudet kändes som en vattenkokare precis innan spärren slår ifrån. Jag blev tvungen och stanna och hyperventilera säkert 10 minuter innan jag kunde fortsätta. Det skulle inte dröja länge innan jag blev tvungen att stanna igen, och så höll det på ända tills jag träffade Emilie och kunde beställa nya handskar och glasögon till depån (det fanns inte tid att tänka på sånt i morgonstressen). Väl i depån 1h23min efter start så hittade jag Göran & Co som peppade och hällde bubbelvatten på vimmelkantiga mig. Jag låg säkert där i 30 minuter innan jag med några stärkande ryggdunkar och uppmuntrande ord från Björn, Hammarström och Göran kunde fortsätta.
Tempot på varv två blev MYCKET bättre och jag fick lite fri lejd i spåret samtidigt som det hade torkat upp kraftigt. Domningarna i armarna och illamåendet påminde mig dock om att spara på krafterna... :vom:
Dom flesta lerspåren klarade jag utan att behöva stanna och vad jag kan minnas så stannade jag bara 1 gång (frivilligt) för att hämta andan. En gång siktade jag hojjen utför en brant slänt, men "räddade" den från att åka ner med hjälp av en mindre björk. Detta visade sig i efterhand ha kostat mig en knögglig kylare och jag har inte vågat kolla om kylvätskan är kvar 8-[ . När jag gick i mål efter varv 2 så kom jag in på 1h23 minuter igen visade det sig.. Dendär halvtimmen i depån gick alltså att köra igenom om man fick lite fri lejd och torrare spår?
Nu har jag iaf två varv på stångebro och möjligheterna för att ta klassikern i år! banana
Jag har aldrig varit så slut förut, jag lade mig ner efter loppet och klädde av mig liggandes i skuggan för att minsta lilla solglimt fick mig att känna mig som en vampyr.
Depågubbarna ska ha ett STORT TACK för uppfriskningen och peppandet, annars hade jag aldrig klarat varv två!
/ Johan Gadnert
